Finsk Grammatik
Introduktion
Finska är det i Finland mest talade av två officiella språk, officiellt minoritetsspråk i Karelska republiken i Ryssland och ett av Sveriges officiella minoritetsspråk. Finskan tillhör den uraliska språkfamiljen, i underavdelningen finsk-ugriska och närmare bestämt i subavdelningen den östersjöfinska gruppen. Språket hör alltså inte till den indoeuropeiska språkfamiljen och är därmed inte släkt med de nordiska språken såsom svenskan. Finskan är dock nära svenskan vad gäller semantik och begreppsvärld.
Finska pratas i huvudsak i Finland, där det (liksom svenska som är modersmål för 5 procent av befolkningen) är officiellt språk. Det finns omkring fem miljoner finsktalande i Finland. Finska minoriteter finns även i Sverige, Norge, Ryssland och Estland.
Under 1900-talet emigrerade hundratusentals finsktalande från Finland till Sverige, men migrationsrörelse mellan dessa båda länder har funnits åtminstone sedan medeltidens början. Sverigefinnarna finns koncentrerade till vissa kommuner i Sverige, se bl.a kartan över södra Sverige. De har t.o.m. en egen flagga. I Sverige finns också tornedalsfinska eller meänkieli, med status som officiellt minoritetsspråk, i östra Norrbotten. Tornedalsfinskan är besläktad med dialekterna på den finska sidan om Torne älv men innehåller därtill en mängd svenska lånord som inte förekommer i Finland. Många anser att meänkieli har sitt ursprung från finska men pga påtvingad isolering från den finska språkgemenskapen så har befolkningen på den svenska sidan i Tornedalen utvecklat ett eget språk. Ordet "meänkieli" betyder f.ö. på deras språk i direkt översättning "vårat språk". I nordligaste Norge finns också en högre andel som har finska som modersmål. Där finns på liknande sätt som meänkieli ett något avvikande skriftspråk med norska lånord, som kallas kvänska.
I Ryssland finns det många med finskan närbesläktade språk, i vissa fall är de rentav dialekter. De mest närliggande är karelska och ingriska, men även kring och bortom Volga finns språk som komi, udmurtiska med mera utspridda (så kallade volgafinska språk). Det är bara de östersjöfinska språken, främst estniska, meänkieli, karelska och ingriska, som utan vidare språkstudier är i någon mån förståeliga för en finsktalande (se ömsesidig begriplighet), medan språken djupare in i Ryssland i likhet med samiska brukar vara helt obegripliga, även om det inte behövs någon större språkvetenskaplig utbildning för att varsebli en del likheter i det grundläggande ordförrådet. Det finns ett livligt intresse för släktspråken i Finland, och medvetandet om språkliga släktingar i Rysslands djup utgör traditionellt en viktig del av den finska nationella identiteten.
Uttal
Uttalet av finska överensstämmer huvudsakligen med skriften. Uttalet av u motsvaras dock av svenskans o (som i bok, inte som i korv), medan o motsvaras av å.
Bokstaven N ljuder olika beroende på positionen i ett ord:
- N före K uttalas NG, till exempel kenkä [kengkä] och onko [ongko].
- N före P uttalas M, till exempel onpa [ompa].
- N före L uttalas L, till exempel samanlainen [samallainen].
- N före M uttalas M, i detta fall likt mm (lång uttal).
Uttalet för NG är normalt alltid långt, till exempel Helsingin och kengät. Kort ng-ljud återfinns bara i lånord likt signaali, annars uttalas bokstaven G alltid som hårt, dvs till exempel gavel.
Pronomen
| Personliga pronomen | |
| Finska | Svenska |
| Singular | |
| minä | jag |
| sinä | du |
| hän | han, hon |
| Plural | |
| me | vi |
| te | ni |
| he | de |
| Artigt | |
| Te | Ni |
| Demonstrativa pronomen | |
| Finska | Svenska |
| Singular | |
| tämä | den här |
| tuo | det där |
| se | det/det där |
| Plural | |
| nämä | de här |
| nuo | de där |
| ne | de/de där |
| Interrogativa pronomen | |
| Finska | Svenska |
| kuka | vem, vilka (av många) |
| mikä | vad, vilket (av många) |
| ken | vem, vilket (av många) - (gammalt eller dialektalt ord) |
| kumpi | vilken/vilket (av två) |
| kumpainen | vilken/vilket (av två) - (gammalt eller dialektalt ord) |
| Relativa pronomen | ||
| Pronomen | Exempel | Svenska |
| joka (syftar tillbaka på en person eller ett ord) | "hän on ainoa, jonka muistan" | "han/hon är den enda som (jag) kommer ihåg" |
| mikä (syftar tillbaka på en sak) | "se on ainoa asia, minkä muistan" | "det är den enda saken som (jag) kommer ihåg" |
| Reciproka pronomen | ||
| Pronomen | Exempel | Svenska |
| toinen | "he rakastavat toisiaan" | "de älskar varandra" (plural) |
| "he rakastavat toinen toistaan" | "de älskar varandra (var och en)" (dubbel singular) | |
| Reflexiva pronomen | |||
| Pronomen | Suffix | Exempel | Svenska |
| itse | plus motsvarande possessivsuffix | "keitin itselleni teetä" | "(Jag) gjorde te till mig själv." |
| Indefinita pronomen | |
| Finska | Svenska |
| joka (oböjligt) | varje |
| jokainen | varje (enskild) |
| joku | någon (person) |
| jompikumpi | någondera |
| jokin | någonting, något (djur, sak) |
| kukin | envar |
| kumpainenkin | bägge (ålderdoml. el. dial.) |
| kumpikin | båda två |
| mikin | varje sak (dial.) |
| kenkään | ingen, någon (ålderdoml. el. dial.) |
| kukaan (nom.), kene+..+kään (oblique) | ingen/någon (person) |
| -> ei kukaan | ingen (person) |
| kumpikaan | ingendera |
| -> ei kumpikaan | inte någondera |
| mikään | någonting -> ei mikään = ingenting |
| mones (nom.), monente- (oblique) | vilken i ordningen (representerar första, andra, osv.) |
| Indefinita adjektiv | |
| Finska | Svenska |
| ainoa | enda |
| eräs | en viss |
| harva | få |
| itse (icke-reflexivt) | själv |
| kaikki | allt, allting, alla |
| molemmat | båda, bägge |
| moni | många, mången |
| muu | annan, annat |
| muutama | några, ett fåtal |
| sama | samma |
| toinen (icke-reciprokt, icke-numeriskt) | en/någon annan |
Substantiv
Kasus
| Finska kasus | ||||
| Kasus | Suffix | Svensk prep. | Exempel | Översättning |
| Grammatiskt | ||||
| nominativ |
| - | talo | hus |
| genitiv | -n | -s | talon | husets |
| ackusativ | - eller -n | - | talo eller talon | hus |
| partitiv | -(t)a | - | taloa | hus (som ett objekt) |
| Lokativ (internt) | ||||
| inessiv | -ssa | i | talossa | i (ett) hus |
| elativ | -sta | från (inifrån, ur) | talosta | från (ett) hus |
| illativ | -an, -en, etc. | in i | taloon | in i (ett) hus |
| Lokativ (externt) | ||||
| adessiv | -lla | på | talolla | på (ett) hus |
| ablativ | -lta | från | talolta | från (ett) hus |
| allativ | -lle | till | talolle | till (ett) hus |
| Essiv | ||||
| essiv | -na | som | talona | som ett hus |
| translativ | -ksi | till (förvandling) | taloksi | till ett hus |
| Marginal | ||||
| instruktiv | -n | med (hjälp av) | taloin | med huset |
| abessiv | -tta | utan | talotta | utan (ett) hus |
| komitativ | -ne- | tillsammans (med) | taloineni | med mitt hus |
Finskans kasussystem kan inte direkt överföras på svenska prepositioner då finskan favoriserar internlokativa prepositioner över externa. Jämför svenskans Jag sitter på bussen mot finskans Istun linja-autossa (rakt översatt Jag sitter i bussen). Samtliga kasus uppvisar därutöver även andra funktioner, till exempel tid, sätt och medel. Exempelvis Perjantaina = på fredag (inte som fredag) och Pidän hänestä = Jag gillar honom/henne där ändelsen -stä rent semantiskt snarare motsvarar svenskans om. Utöver detta kan tilläggas att abessivet, utöver bruket i tredje infinitiven, är begränsat i dagligt språk där det snarare ersätts av ordet ilman tillsammans med substantiv.
Plural
Det finns tre olika 'plural' i finska.
Nominativ plural
Plural bildas genom att t läggs till böjningsstammen.
| Nominativ plural | |
| Finska | Svenska |
| "koirat olivat huoneessa" | "hundarna var i rummet" |
| "huoneet olivat suuria" | "rummen var stora" |
Efter räkneord
Efter räkneord används partitiv singularis.
| Följande nummer | |
| Finska | Svenska |
| "huoneessa oli kaksi koiraa" | "I rummet fanns två hundar" |
| "talossa oli kolme huonetta" | "I huset fanns tre rum" |
Böjda pluraler
När ett ord i plural är böjt i ett annat kasus än nominativ ersätts plural-t:et med i, varefter man hakar på i stort sett samma ändelser som i singular.
| Böjda pluraler | |
| Finska | Svenska |
| 'huone' -> 'huoneita' | '(några) rum' |
| -> 'huoneissa' | 'i rum' |
| Böjda pluraler | |
| Finska | Svenska |
| 'lintu on puussa' | 'fågeln är i trädet' |
| -> 'linnut ovat puissa' | 'fåglarna är i träden' |
Böjning av pronomen
| Böjningar av pronomen | |||
| Finska | Kasus | Exempel | Svenska |
| 'minä' | nominativ |
| 'Jag' |
| 'minun' | genitiv |
| ('min, mitt') |
| 'tämä talo on minun ' | 'det här huset är mitt ' | ||
| 'tämä on minun taloni ' | 'det här är mitt hus' | ||
| 'minut' | ackusativ | 'hän tuntee minut' | 'han/hon känner mig' |
| 'minua' | partitiv | 'hän rakastaa minua' | 'han/hon älskar mig' |
| 'minussa' | inessiv | 'tämä herättää minussa vihaa' | 'det här väcker ilska i mig' |
| 'minusta' | elativ | 'hän puhui minusta' | 'han/hon talade om mig'. Idiomatiskt: 'minusta' = 'enligt min åsikt'. |
| 'minuun' | illativ | 'hän luotti minuun' | 'han/hon litade på mig' |
| 'minulla' | adessiv | 'minulla on rahaa' | 'Jag har pengar' |
| 'minulta' | ablativ | 'hän otti minulta rahaa' | 'han tog pengar från/av mig' |
| 'minulle' | allativ | 'anna minulle rahaa' | 'ge mig pengar' |
| 'sinuna' | essiv | 'sinuna en ottaisi rahoja' | 'om jag var du, skulle jag inte ta pengarna' |
| 'minuksi' | translativ | 'häntä luullaan usein minuksi' | 'man tror ofta att han/hon är jag' |
Substantiv- och adjektivstammar
Vokalstammar
Ett ord med en vokalstam har en vokal i slutet av ordet i nominativ, och behåller vokalen i alla former. Stamvokalen kan dock ändras i vissa böjningsformer:
| Svenska | stamvokalen | singular | sg. gen. | sg. part. | plural | pl. gen. | pl. part. | Kommentar |
| fisk | -a | kala | kalan | kalaa | kalat | kalojen | kaloja | a + i blir oj efter a, e och i. |
| vinkel | -a | kulma | kulman | kulmaa | kulmat | kulmien | kulmia | a + i blir i efter o och u |
| sommar | -ä | kesä | kesän | kesää | kesät | kesien | kesiä | ä + i blir i |
| namn | -e | nimi | nimen | nimeä | nimet | nimien | nimiä | e blir i i slutet av ord; e + i blir i |
| hall | -i | halli | hallin | hallia | hallit | hallien | halleja | i + i blir ej |
| ljus | -o | valo | valon | valoa | valot | valojen | valoja | En stem med en labial vokal -o, -u, -y, -ö oföränderlig; i blir j mellan vokaler |
| nalle/gosse björn | -e | nalle | nallen | nallea | nallet | nallejen | nalleja | Oföränderligt -e kan man finna i många nya ord; i blir j mellan vokaler |
| land, jord | -aa | maa | maan | maata | maat | maiden | maita | En lång vokal blir kort före plurals i |
| väg | -ie | tie | tien | tietä | tiet | teiden | teitä | De historiskt långa vokalerna ee, oo, öö har blivit diftongerade, men den ursprungliga vokalen finns bevarad i kortformer. |
Förändringen av fornfinskans slutliga e till i betyder att stamvokalen av ett ord som slutar på i inte kan bestämmas från endast nominativ; en av böjningsformerna måste konsulteras. Men de flesta gamla ärvda orden som slutar på i är på nedgång som e-stammarna (eller konsonant, se neden), medan nyare lånord, där i oftast läggs till för fonetiska skäl (som i halli (hall och ruuti (krut)), som hela tiden håller på att minska.
Konsonantstammar
-s substantiv
Vokalisering eller lenition finns som tillägg till någon konsonantgradation, t.ex. kuningas (nominativ) ~ kuninkaan (genitiv) ~ kuninkaaseen (illativ) eller mies (nominativ) ~ miehen (genitiv) ~ mieheen (illativ).
-nen substantiv
Detta är en mycket vanlig klass av vanliga substantiv (t.ex. nainen "kvinna"), många egennamn och många vanliga adjektiv. Genom att lägga till -nen till ett substantiv är ett mycket produktivt skapande för att skapa ett adjektiv (muovi "plast" - muovinen "gjord av plast/plastig"). Det kan också fungera som diminutiv.
Formulären fungerar som om det slutade på -s, förutom i nominativ, där det slutar på -nen. Det är så enkelt som att man tar bort -nen och lägger till -e varefter böjningsändelsen läggs till:
| Finska | Svenska |
| muovisessa pussissa | i plastpåsen |
| kaksi muovista lelua | två plastleksaker |
| muoviseen pussiin | in i plastpåsen |
Här är en liten lista med ord som används som diminutiv:
| Finska | Huvudord | Svenska |
| kätönen | käsi | en liten hand |
| lintunen | lintu | en liten fågel |
| veikkonen | veikko | en gosse |
| kirjanen | kirja | häfte/broschyr |
| kukkanen | kukka | en liten blomma |
| lapsonen | lapsi | ett litet barn |
Diminutivformen existerar mestadels i efternamn som är gamla ord vars innebörd oftast har förvrängts:
| Finska | Huvudord | Svenska |
| Rautiainen | rautio | smed (av en smeds familj) |
| Korhonen | korho | döv (av en dövs familj) |
| Leinonen | leino | sorgsen; kan också anses vara en förkortning av Leonard |
| Virtanen | virta | en familj "med ström" |
| Jokinen | joki | en familj "med flod" |
| Järvinen | järvi | en familj "med sjö" |
| Nieminen | niemi | en familj från en halvö |
| Mikkonen |
| Ett gårdsnamn som antagligen är från ägaren med namnet "Mikko" |
| Martikainen |
| antagligen från "Martikka" som är ett efternamn från Södra Karelen, besläktat med ryska namnet "Мapтикa" (Martika) |
| Lyytikäinen |
| från "Lyytikkä" som har ursprung i det germanska manliga namnet "Lydecke" |
-e substantiv
De äldre -h och -k stammarna har förändrats ganska drastiskt. Dessa konsonanter "överlever" inte i någon paradigm och dessa substantiv slutar på ett oföränderligt -e. Men den tidigare existensen av en konsonant kan i stort sett fortfarande existera i ordböcker i och med att det representerar en svag gradering och varje ord har två stammar; en svag stam "konsonantstam" där slutkonsonanten har assimilerats (används för partitiv singular), och en stark stam "vokalstam" som de flesta suffix tillämpas. Vokalstammen har ett extra -e: perhe "familj" - perhee, perheessä, perheellä osv. som representerar den historiska förlusten av en mittenkonsonant som ibland kan bli hittat i dialekter med ett -h- (t.ex. "rost": ruoste - ruostehena).
I dagens finska beter sig alla som ord som slutar på e som gamla h-stammar. I vissa dialekter har denna h-stam skiftats till s-stammen istället, till exempel österbottnisk finska har venes utvecklats ur veneh som heter veneen (båt) på riksfinska. Illativet ändrar också sin form på konsonantstammen där ändelsen -hen är ändrad till -seen, såsom -hen är genitiv.
Den svaga stammen som finns i "ordböcker" resulterar från en annan historisk förändring där en slutkonsonant har försvunnit. Detta är en viktig böjning eftersom partitivets suffix läggs till direkt på denna stam där konsonanten har assimilerats till ett -t- istället för att försvinna. Andra böjningsändelser har tillägget till den starka stammen/vokalstammen.
| -e substantiv | ||
| kasus | huone 'rum' | laite 'enhet' |
| partitiv sg. | kaksi huonetta "två rum" | kaksi laitetta "två enheter" |
| nominativ pl. | huoneet "rum (flera)" | laitteet "enheter" |
| inessiv sg. | huoneessa "i rummet" | laitteessa "i enheten" |
| illativ sg. | huoneeseen "in i rummet" | laitteeseen "in i enheten" |
Adjektiv
Komparation
I finskan böjs adjektiven som substantiven och ett adjektiv måste böjas i antal och kasuset som substantivet böjs i.
Här är några få adjektiv:
| Finska | Svenska |
| "iso" | "stor" |
| "pieni" | "liten" |
| "punainen" | "röd" |
Och här är några exemplen på hur adjektivet böjs efter substantivets böjningar:
| Finska | Svenska |
| 'iso/n talo/n edessä | "framför det stora huset" |
| 'kaksi pien/tä talo/a' | 'två små hus' |
| 'punaise/ssa talo/ssa' | 'i det röda huset' |
Adjektiven böjs på samma regler som substantiven när de böjs efter substantiven.
Formering av komparativ
Komparativformerna av adjektiven bildas genom att lägga till -mpi till böjningsstammen. Till exempel:
| Finska | Svenska | Finska | Svenska |
| 'iso' | "stor" | 'iso/mpi' | "större" |
| 'pieni' | "liten" | 'piene/mpi' | "mindre" |
| 'punainen' | "röd" | 'punaise/mpi' | "rödare" |
Verb
Modus
Imperativ
Exempel: Ät ett äpple
Jakande
- syö omena - ät (du) äpplet/ett äpple
- hän syököön omenan - han/hon må äta äpplet
- syökäämme omena - låt oss äta äpplet/ett äpple
- syökää omena - ät (ni) ett äpple (Jämför: Syökää omenaa! - Ät äpple! (allmänt))
- he syökööt omenan - de må äta äpplet
Nekande
- älä syö omenaa - ät (du) inte äpplet/ett äpple
- hän älköön syökö omenaa - han/hon må inte äta äpplet
- älkäämme syökö omenaa - låt oss inte äta äpple
- älkää syökö omenaa - ät (ni) inte äppel
- he älkööt syökö omenaa - de må inte äta äpplet
Infinitiv
Tredje infinitiv
Tredje infinitivet beskriver handlingar. I svenskan motsvaras den generellt av uppbyggnaden är och.... Det baseras kring att verbets ordstam fogas till -ma/mä och därtill kasusändelsen.
Tredje infinitiv inessiv
Beskriver att någon för närvarande utför en handling. Till exempel:
Kalle är och läser i biblioteket = Kalle on lukemassa kirjastossa
Tredje infinitiv elativ
Beskriver att någon har utfört en handling och förslagsvis nu har återvänt från den. Till exempel:
Kalle återvänder från att ha läst = Kalle palaa lukemasta
Tredje infinitiv illativ
Beskriver att någon har för avsikt att utföra en handling. Till exempel:
Kalle går för att simma = Kalle menee uimaan
Tredje infinitiv adessiv
Beskriver hur någon utför en handling. Till exempel:
Kalle studerar genom att läsa = Kalle opiskelee lukemalla
Tredje infinitiv abessiv
Beskriver hur någon inte utför en handling. Till exempel:
Kalle och Roger hinner utan att springa = Kalle ja Roger ehtivät juoksematta
Räkneord
Grundtal
Grundtalen ett till tio.
| Grundtal | |
| Finska | Svenska |
| nolla | noll |
| yksi | ett |
| kaksi | två |
| kolme | tre |
| neljä | fyra |
| viisi | fem |
| kuusi | sex |
| seitsemän | sju |
| kahdeksan | åtta |
| yhdeksän | nio |
| kymmenen | tio |
För att skapa talen elva till nitton läggs "toista" till entalet: yksitoista, kaksitoista ... yhdeksäntoista. Tjugo är helt enkelt "kaksikymmentä", det vill säga "två tior" (kymmenen står i partitiv efter tal precis som substantiv vanligtvis gör). Tiotalen blir kolmekymmentä, neljäkymmentä ... yhdeksänkymmentä.
100 är "sata", 200 är "kaksisataa" och så vidare.
1000 är "tuhat", 2000 är "kaksituhatta" och så vidare.
Talet 3721 i skrift blir alltså "kolme|tuhatta|seitsemän|sataa|kaksi|kymmentä|yksi" (ordet skrivs utan mellanslag; strecken är bara utsatta för tydlighetens skull)
Långa tal (som 32534756) delas in i tusental med mellanrum, som på svenska (32 534 756). Om man skriver ut det i text ska mellanrum finnas på samma ställen (ordet "miljoona" skrivs också separat). 32 534 756 blir alltså "kolme|kymmentä|kaksi miljoonaa viisi|sataa|kolme|kymmentä|neljä|tuhatta seitsemän|sataa|viisi|kymmentä|kuusi" (strecken används återigen bara för tydlighetens skull). Tal kan böjas i kasus; då böjs alla delar av talet utom det oböjliga "toista".
Ordningstal
Ordningstalen 1-19. Första och andra är tämligen oregelbundna, medan elfte och tolfte är mer logiska.
| Ordningstal | |
| Finska | Svenska |
| ensimmäinen | första |
| toinen | andra |
| kolmas | tredje |
| neljäs | fjärde |
| viides | femte |
| kuudes | sjätte |
| seitsemäs | sjunde |
| kahdeksas | åttonde |
| yhdeksäs | nionde |
| kymmenes | tionde |
| yhdestoista | elfte |
| kahdestoista | tolfte |
| kolmastoista | trettonde |
| neljästoista | fjortonde |
| viidestoista | femtonde |
| kuudestoista | sextonde |
| seitsemästoista | sjuttonde |
| kahdeksastoista | artonde |
| yhdeksästoista | nittonde |