Tysk Grammatik

Introduktion

 

Tyska (på tyska: deutsche Sprache, Deutsch) är ett germanskt språk talat av omkring 120 miljoner människor, vilket gör det till Europas näst största språk (efter ryska) och det germanska språk med näst efter engelskan flest talare i världen. Det förekommer i många dialekter (med huvudtyperna högtyska och lågtyska, som dock tidigare var att betrakta som egna språk), och har mer än de flesta andra germanska språk bevarat mycket av den urgermanska grammatiken, med exempelvis i större omfattning bibehållna kasusböjningar, men i andra sammanhang förändrat sig längre från urgemanskan än många andra språk bland annat genom en ljudskridning där p blivit f, (svensk skepp, engelska ship, tyska schiff) t blivit s/z (svenska tid, engelska time och tyska zeit och svenska äta, engelska eat och tyska essen) och k blivit ch (svenska språk, engelska (ordet speak i annan betydelse idag), tyska sprache). Lågtyskan har inte genomgått denna förändring.

 

Språktypologi

 

Tyska språket är ett flekterande språk, det vill säga att grammatiska relationer mellan ord huvudsakligen uttrycks med hjälp av affix och delvis genom böjning av ordroten. I flekterande språk tillåts vanligen en större frihet i ordföljd än vad icke-flekterande språk har. Jämför till exempel:

• „Der Junge hat seinem Bruder die CD mitgebracht." (Regelbunden och omarkerad ordföljd vid tvåobjektsverb, personobjektet i dativ som första objekt och sakobjektet i ackusativ som andra objekt).
• „Der Junge hat die CD seinem Bruder mitgebracht." (Markerad ordföljd som framhäver personobjektet i dativ och innebär att det var just brodern och ingen annan som skulle få CD:n. I svenskan används i samma syfte ofta s.k. emfatisk utbrytning).

• Pojken har tagit med CD:n till sin bror.

Det böjda verbet (huvudverbet) kan placeras i första (befallningar, enkla frågesatser), andra (påståendesatser, frågeordsfrågor) eller sista (bisatser) position i meningen:

• „Bring mir die CD mit!" - Ta med CD:n till mig!
• „Bringst du mir die CD mit?" - Tar du med CD:n till mig?
• „Ich bringe dir die CD mit!" - Jag tar med CD:n till dig.
• „Wer bringt mir die CD mit?" - Vem tar med CD:n till mig?
• „...weil ich dir die CD mitbringe." - ...eftersom jag tar med CD:n till dig.

Förutom vad gäller placeringen av det böjda verbet i bisatser överensstämmer placeringen i allt väsentligt med svenskans grammatik. Tyskan har artiklar. I tyska placeras adpositioner (det vill säga prepositioner) och adjektiv före det substantiv dessa bestämmer. Det finns fyra kasus och två numerus. Substantiven kategoriseras i tre genus - maskulinum, femininum och neutrum. Artiklar och adjektiv tar olika form beroende på genus (och kasus) hos det substantiv de bestämmer. Det deiktiska systemet är treställigt (hier här - da där – dort där borta). Tyskan innehåller en stor mängd modala partiklar (halt, eben, eh). Karakteristiskt för tyskan är också den stora lätthet med vilken sammansatta ord bildas - (Haus+tür, Kegel+form, Wiki+text, Weihnacht-s-+baum+verkäufer+gehilfe).

 

Nominella uttryck

 

Nominella uttryck är ord och fraser som refererar eller beskriver saker, föremål och individer.

 

Morfologiska kategorier

Nominella uttryck i tyska böjs i numerus, kasus och genus.

 

Numerus

Substantiv, adjektiv, artiklar och pronomen böjs i singular och plural. Rester av den indoeuropeiska dualformen finns stelnad i formerna (zween, zwo, zwei) för två, men även dessa är idag att betrakta som ålderdomliga. Dualformer finns dock bevarade i bayerska dialekter.

 

Kasus

Tyskans substantiv böjs i fyra kasus. Vilket kasus (böjningsform) som kommer till användning beror på substantivets aktuella funktion som satsdel. Subjektet står i nominativ, ackusativobjekt i ackusativ och dativobjekt i dativ. Dessutom styrs kasus på ett karakteristiskt sätt av ett stort antal prepositioner. En undergrupp av dessa kan styra antingen ackusativ eller dativ (förenklat uttryckt) beroende på om prepositionen tillsammans med ett verb uttrycker riktning eller plats.

 

Genus

Tyskan har tre genus: maskulinum, femininum och neutrum.

 

Vanliga genusregler

Här följer några vanliga regler som bestämmer vilket genus ett substantiv har.

Substantiv (maskulinum)

• Levande varelser av manligt kön
  • der Mann - mannen
  • der Vater - fadern
  • der Sohn - sonen

Årstider, månader, dagar, delar av dagen

• der Winter - vintern
• der Dezember - månaden december
• der Montag - måndagen
• der Vormittag - förmiddagen

Men:

• die Woche - veckan
• die Nacht - natten

Substantiv (neutrum)

• Substantiverade infinitiver blir neutrala. Exempelvis "das Essen" (maten) från verbet "essen" (äta), das Lächeln (leendet) från verbet "lächeln".

• Ord som slutar på -chen och -lein, dvs diminutiv, exempelvis "das Mädchen", "das Fräulein". Alla substantiv kan förses med diminutivändelse och används särskilt i emotionellt färgat språk.

Det används oftast när man talar till små barn eller någon man älskar: "Kläuschen", "Schätzchen", "das Büchlein", "ein Püppchen". I dialekterna förekommer många olika diminutivändelser.

Substantiv (femininum)

• Levande varelser av kvinnligt kön
  • die Frau - kvinnan
  • die Mutter - modern
  • die Schwester - systern
  • die Tante - fastern/mostern
  • die Kuh - kon

Men:

• das Mädchen - flickan

• Många tvåstaviga ord som slutar på -e
  • die Blume - blomman
  • die Torte - tårtan
  • die Frage - frågan
  • die Fliege - flugan
  • die Wiese - ängen
  • die Platte - CD-skivan

Men:

• der Name - namnet
• der Junge - pojken
• das Auge - ögat

• Ord som slutar på -ei, -heit, -in, -keit, -schaft, -ung
  • die Partei - partiet
  • die Freiheit - friheten
  • die Freundlichkeit - vänligheten
  • die Lehrerin - läraren (kvinnlig, s.k. "moverad" ordform, dvs. genom tillägg av ändelsen -in bildas den feminina formen av ett ord som betecknar en maskulin levande varelse).
  • die Gemeinschaft - gemenskapen
  • die Fernbedienung - fjärrkontrollen

 

Böjningsmönster

Här är alla böjningarna av das Haus (huset).

	Bestämd artikel		Obestämd artikel
Kasus	Singular	Plural	Singular
Nominativ	das Haus	die Häuser	ein Haus
Ackusativ	das Haus	die Häuser	ein Haus
Dativ	dem Haus(e)	den Häusern	einem Haus
Genitiv	des Hauses	der Häuser	eines Hauses

 

Ordklasser

De typer av ord som förekommer i nominella uttryck är substantiv, de adjektiv, artiklar och räkneord som bestämmer dessa samt olika typer av pronomen.

 

Artiklar

I tyskan finns två sorters artiklar: bestämda (definita) och obestämda (indefinita). Artiklarnas form bestäms av kasus, numerus och genus och de placeras före huvudordet.

 

Bestämd artikel
	Maskulinum	Neutrum	Femininum	Plural (alla genus)
Nominativ	der	das	die	die
Ackusativ	den	das	die	die
Dativ	dem	dem	der	den(+n)
Genitiv	des	des	der	der

 

Bestämda artiklar

Exempel:

• Das Krankenhaus(n) liegt an der Straße. - Sjukhuset ligger vid vägen.
• Das Haus(n) ist grün. - Huset är grönt.

Precis som i svenska är gränsdragningen mellan den bestämda artikeln och de demonstrativa pronomenen (dies-, jen-) något vag. I tyska visar detta sig bland annat genom att dessa senare böjs på samma sätt som den bestämda artikeln. Även det relativa pronomenet (welch- vilken) följer samma böjningsmönster.

Obestämd artikel
	Maskulinum	Neutrum	Femininum
Nominativ	ein	ein	eine
Ackusativ	einen	ein	eine
Dativ	einem	einem	einer
Genitiv	eines	eines	einer

 

Obestämda artiklar

Den allmänna obestämda artikeln är identisk i form med räkneordet för ett. Det finns ingen pluralform av denna.

Exempel:

• Ein Krankenhaus(n) liegt an einer Straße. - Ett sjukhus ligger vid en väg.
• Ein Haus(n) ist grün - Ett hus är grönt.

På samma sätt böjs den negativa obestämda artikeln (kein- ingen) samt även de possessiva pronomenen (mein-, dein-, sein-, ihr-, unser-, euer/eur-).

 

Substantiv

Ett substantiv i tyska är en av de tre grammatiska genuskategorierna maskulinum, femininum och neutrum, och böjs enligt ett av tre deklinationsmönster. Ett substantiv tillhör alltid samma genus och deklination oavsett böjningsform, men formens faktiska uttryck varierar med genus och deklination. Substantivets genus påverkar vilken form de artiklar, adjektiv och pronomen som bestämmer det får. Observera att grammatiskt kön (genus) inte alltid överensstämmer med naturligt kön (sexus). (Exempel: das Mädchen - flickan, är neutrum)

Pluralbildning: Plural bildas antingen genom att ett pluralsuffix fogas till singularformen, eller genom att singularformens vokal förändras - omljud (Umlaut), eller genom en kombination av dessa båda metoder. Förekommande pluralsuffix är -e, -en, -er, -s och nollsuffix. Omljud kan enbart kombineras med pluralsuffixen: -e, -er och nollsuffix.

Det finns inte någon generell regel för vilka substantiv som tar omljud i plural, men feminina substantiv med pluralsuffixet -e (med undantag för lånord) samt alla substantiv som bildar plural med hjälp av suffixet -er har i regel omljud.

• "Der Mann" - "Die Männer"

Förekomst i singular och plural: Vissa substantiv finns enbart i singular och vissa enbart i plural:

• "Das All", "Der Durst", "der Sand" (världsalltet, törst, sand)
• "Die Kosten", "die Ferien" (kostnader, semester)

Detta är ett fenomen som inte är begränsat till tyska, men vilka ord som enbart är singulara och vilka som enbart är plurala är språkspecifikt.

I vissa fall sker en betydelseförskjutning när numerus ändras:

• Wein (vin) - die Weine (vinsorter)

Ett fåtal ord har mer än en plural, vilka då skiljer sig betydelsemässigt åt. Till exempel:

• Wort (ord) - Wörter (isolerade ord, till exempel "fem ord") - Worte (sammanhängande ord, som i 'hans sista ord')
• Band - Bande (fjättrar, "band" i bildlig bemärkelse, till exempel "kärleksband") - Bänder (band)

Generella regler för substantivböjning:

• Utifrån nominativ singular, genitiv singular och nominativ plural kan man härleda ett substantivs fulla böjningsmönster.
• För feminina substantiv är alla singularformer identiska
• Dativ plural av alla substantiv tar ändelsen -n, om de inte redan slutar på -n. Undantag är de substantiv (huvudsakligen lånord) som tar plural med hjälp av suffixet -s.
• De flesta substantiv har samma form i ackusativ och dativ som i nominativ. En liten grupp av huvudsakligen maskulina substantiv, vilka kallas svaga substantiv tar ändelsen -n eller -en i alla kasus förutom nominativ.

Tyska deklinationer
		Nominativ	Ackusativ	Dativ	Genitiv
		der/das/die die	den/das/die die	dem/dem/der den	des/des/der der
-(e)s, -e der Berg, des Berg(e)s, die Berge	Singular	-0-: Berg	-0-: Berg	-(e): Berg(e)	-(e)s: Berg(e)s
	Plural	-e: Berge	-e: Berge	-en: Bergen	-e: Berge
-(e)s, -er das Bild, des Bild(e)s, die Bilder	Singular	-0-: Bild	-0-: Bild	-(e): Bild(e)	-(e)s: Bild(e)s
	Plural	-er: Bilder	-er: Bilder	-ern: Bildern	-er: Bilder
-(e)s, -en der Staat, des Staat(e)s, die Staaten	Singular	-0-: Staat	-0-: Staat	-(e): Staat(e)	-(e)s: Staat(e)s
	Plural	-en: Staaten	-en: Staaten	-en: Staaten	-en: Staaten
-s, -0- der Fahrer, des Fahrers, die Fahrer	Singular	-0-: Fahrer	-0-: Fahrer	-0-: Fahrer	-s: Fahrers
	Plural	-0-: Fahrer	-0-: Fahrer	-(n): Fahrer(n)	-0-: Fahrer
-s, -e der Lehrling, des Lehrlings, die Lehrlinge	Singular	-0-: Lehrling	-0-: Lehrling	-0-: Lehrling	-s: Lehrlings
	Plural	-e: Lehrlinge	-e: Lehrlinge	-en: Lehrlingen	-e: Lehrlinge
-s, -s das Radio, des Radios, die Radios	Singular	-0-: Radio	-0-: Radio	-0-: Radio	-s: Radios
	Plural	-s: Radios	-s: Radios	-s: Radios	-s: Radios
-en, -en der Student, des Studenten, die Studenten	Singular	-0-: Student	-en: Studenten	-en: Studenten	-en: Studenten
	Plural	-en: Studenten	-en: Studenten	-en: Studenten	-en: Studenten
-0-, -0- die Mutter, der Mutter, die Mütter	Singular	-0-: Mutter	-0-: Mutter	-0-: Mutter	-0-: Mutter
	Plural	-0-: Mütter	-0-: Mütter	-(n): Müttern	-0-: Mütter
-0-, -en die Meinung, der Meinung, die Meinungen	Singular	-0-: Meinung	-0-: Meinung	-0-: Meinung	-0-: Meinung
	Plural	-en: Meinungen	-en: Meinungen	-en: Meinungen	-en: Meinungen
-0-, -e die Kraft, der Kraft, die Kräfte	Singular	-0-: Kraft	-0-: Kraft	-0-: Kraft	-0-: Kraft
	Plural	-e: Kräfte	-e: Kräfte	-en: Kräften	-e: Kräfte
-0-, -s die Gang, der Gang, die Gangs	Singular	-0-: Gang	-0-: Gang	-0-: Gang	-0-: Gang
	Plural	-s: Gangs	-s: Gangs	-s: Gangs	-s: Gangs
-(e)ns, -(e)n der Name, des Namens, die Namen	Singular	-0-: Name	-(e)n: Namen	-(e)n: Namen	-(e)ns: Namens
	Plural	-(e)n: Namen	-(e)n: Namen	-(e)n: Namen	-(e)n: Namen

 

Pronomen

Ett pronomen är ett ord som huvudsakligen används som ställföreträdare för ett fullt substantiv. Pronomen böjs efter kasus, numerus och genus. I tyska finns personliga pronomen, reflexiva pronomen, reciproka pronomen, possessiva pronomen, demonstrativa pronomen, relativa pronomen, interrogativa pronomen och indefinita pronomen.

 

Personliga pronomen

Personliga pronomen
	Singular					Plural
	Första	Andra	Tredje			Första	Andra	Tredje
	jag	du	han	hon	den/det	vi	ni	de
Nominativ	ich	du	er	sie	es	wir	ihr	sie
Ackusativ	mich	dich	ihn	sie	es	uns	euch	sie
Dativ	mir	dir	ihm	ihr	ihm	uns	euch	ihnen
Genitiv	mein(er)	dein(er)	sein(er)	ihr(er)	sein(er)	unser	euer	ihrer

 

De personliga pronomenen indelas i första person (refererar till talaren), andra person (refererar till åhöraren) och tredje person (refererar till den/det omtalade).

• "Ich rufe den Hund" - Jag ropar på hunden.
• "Ich rufe ihn" - Jag ropar på den.

Förutom de pronomen som listas i tabellen finns även ett formellt och artigt Sie vilket böjs som sie. Observera att i tyska är Sie både formellt och artigt i motsats till det avståndskapande, formella, men inte särskilt artiga Ni i svenska som det ofta sammanblandas med. Det används vid tilltal av både en och flera personer.

• "Ich grüße Sie" - Trevligt att träffas. (ordagrant: Jag hälsar er.)

Precis som i svenska kan första person plural ibland användas för att referera till andra person.

• Wie geht es uns denn heute? - Och hur mår vi idag då?

 

Reflexiva pronomen

Reflexiva pronomen
	Singular					Plural
	Första	Andra	Tredje			Första	Andra	Tredje
	mig	dig	sig			oss	er	sig
Nominativ	-	-	-	-	-	-	-	-
Ackusativ	mich	dich	sich	sich	sich	uns	euch	sich
Dativ	mir	dir	sich	sich	sich	uns	euch	sich
Genitiv	meiner	deiner	seiner	ihrer	seiner	unser	euer	ihrer

 

De reflexiva, eller tillbakasyftande, pronomenen är en undergrupp av de personliga pronomenen, och indelas liksom dessa i första, andra och tredje person singular och plural. Dessa är identiska med de personliga pronomenen i första och andra person, men skiljer sig åt i tredje person, där formen sich används i både singular och plural ackusativ och dativ.

De reflexiva pronomen används då en och samma person eller föremål fyller mer än en funktion i en och samma sats, till exempel är både subjekt och objekt. Då används de personliga pronomenen för subjektsrollen, och de reflexiva för andra roller i satsen. Därför har heller inte de reflexiva pronomenen någon nominativform, då de där ersätts av personliga pronomen.

"Sie denkt nur an sich." - Hon tänker bara på sig (själv).

"Er liebt sich" - Han älskar sig själv.

"Sie verstecken sich" - De gömmer sig.

 

Reciprokt pronomen

Precis som svenska så har även tyska ett reciprokt pronomen einander - varandra.

"Wir kennen einander" - Vi känner varandra.

När einander används som prepositionsobjekt, så skrivs det samman med prepositionen; till exempel miteinander, nebeneinander etc.

I tyska kan dessutom pluralformerna av de reflexiva pronomenen användas reciprokt, och kan då förstärkas med gegenseitig. Observera att gegenseitig enligt standardnormen inte kan användas för att förstärka einander.

 

Nominalfraser

En nominalfras i tyska består i allmänhet av de följande komponenterna i nedan given ordning:

artikel, [ räkneord ], [ adjektiv], [ substantiv ], [ genitivattribut ], [ adpositionsfras(er) ], [ relativsatser ] [ reflexiva pronomen ]

• "Die dritte umwerfende Vorstellung des Schillerdramas in dieser Woche in Hamburg" - den tredje omvälvande uppsättningen av Schillers drama denna vecka i Hamburg

Naturligtvis är de flesta nominalfraser inte så här komplicerade; adjektiv, räkneord, genitivattribut, adpositionsfraser, relativsatser och emfatiska uttryck är alla valfria.

En nominalfras måste innehålla åtminstone ett av ett räkneord, ett adjektiv, ett pronomen eller ett substantiv. Den innehåller alltid en artikel, såvida huvudordet inte är ett obestämt pluralt substantiv, eller refererar till en oräknelig massa.

• "Die Drei" - de tre av dem
• "Der Große" - den långe mannen
• "Der Mann" - mannen

Om substantivet är oräkneligt, förändras meningens betydelse om en artikel används.

• "Ich kaufe billiges Bier" - Jag köper billig öl
• "Ich kaufe ein billiges Bier" - Jag köper en billig öl(flaska)
• "Ich habe Geld" - Jag har pengar
• "Ich habe das Geld" - Jag har pengarna eller Jag har nog med pengar...

En nominalfras kan betraktas som en enhet. Den har kasus, numerus och genus. Kasus och numerus bestäms av kontexten, och genus av huvudordet.

Ordet "selbst" eller "selber" kan användas för att ge mer emfas till nominalfrasen, men detta blir alltmer ovanligt i talad tyska.

• "Der Chef selbst hat ihn gefeuert" - chefen själv avskedade honom

 

Genitivattribut

En nominalfras kan innehålla en genitivfras för att till exempel uttrycka ägande. Detta genitivattribut är helt enkelt en annan nominalfras i genitiv som kan användas för att modifiera en nominalfras.

• "Der Beruf des alten Mannes" - Den gamle mannens yrke
• "Die Hütte des Häuptlings des Stammes" - Stammens hövdings hydda

Kommentar: Genitivfrasen har här en egen genitivfras. Detta är ovanligt i modern tyska, där man föredrar: "Die Hütte des Stammeshäuptlings" - Stamhövdingens hydda

I äldre tyska kunde genitivattributet vara ett pronomen i genitiv, men i modern tyska använder man hellre det motsvarande possessiva pronomenet.

Äldre: "Die Gnade seiner" - hans nåd (nåden hans)

Modern: "Seine Gnade" - hans nåd

 

Adpositionsfras

En nominalfras kan innehålla en eller flera adpositionsfraser. Dessa kan ses som en annan nominalfras som innehåller en pre- eller postposition.

• "Eine Wolke am Himmel" - ett moln på himmeln
• "Der Bundeskanzler während des Bürgerkriegs im Kongo" - Kanslern under inbördeskriget i Kongo - adpositionsfrasen innehåller en adpositionsfras
• "Der Regen im Dschungel im Sommer" - regnet i djungeln under sommaren - flera på varandra följande adpositionsfraser
• "Der Berg dort" - berget därborta

Det substantiv som ingår i adpositionsfrasen - adpositionsobjektet - står antingen i ackusativ, dativ eller genitiv. Man brukar säga tyska adpositionerna styr kasus. Med detta menar man att valet av kasus på substantivet i flera fall beror helt och hållet på adpositionen; efter vissa förekommer enbart ackusativ, efter andra enbart dativ och så vidare. En grupp varierar beroende på kontext, så att om adpositionsfrasen beskriver en rörelse eller handling inom ett givet, slutet område används dativ, medan om den beskriver en rörelse över en gräns så används ackusativ.

Till exempel:

• "Ich schlafe in dem Haus." (dativ) - Jag sover i huset.
• "Ich laufe in das Haus." (ackusativ) - Jag springer in i huset.
• "Ich laufe in dem Haus." (dativ) - Jag springer (runt) i huset.

Observera att adpositioner inte alltid är lokativa, det vill säga har med plats eller läge att göra, utan kan också vara modala eller temporala (tidsrelaterade).

En adpositionsfras kan i satsen fungera antingen som en bestämning (adverbial) till ett verb eller adjektiv, eller som en bestämning (attribut) till en nominalfras.

• "Ich gehe in das Haus" - Jag går in i huset.
• "(Eis ist) während der Sommerzeit begehrt" - (Glass är) en mycket eftersökt vara under sommaren.

I vissa fall så dras adpositionen och substantivets artikel ihop (elideras), till exempel inte "*von dem Himmel" men istället "vom Himmel".

Översikt över adpositioner och kasus
Ackusativ	Dativ	Genitiv	Ackusativ/Dativ
durch genom	aus från/ut ur	während under	an vid/på
für för/till	außer förutom	trotz trots	auf på
gegen mot	bei hos	anstatt istället för	hinter bakom
ohne utan	gegenüber motsats till	wegen på grund av	in i
um runt	mit med		neben bredvid
	nach till/efter		über över
entlang längs (med)	seit sedan		unter under
bis till/tills	von av/från		vor framför
wider mot	zu till		zwischen mellan

 

Relativsats

Nominalfrasen innehåller ofta en eller flera relativsatser.

 

 

Verb

 

Enkla verb

Tyska verb består av en rot och suffixet "-en". I verb vars rötter slutar på "el" eller "er" tappar suffixet bokstaven "e".

• "laufen" (att springa, gå)
• "lächeln" (att le)
• "meistern" (att mästra)

 

Odelbara prefix

Där finns vissa verb som börjar på permanenta prefix. Det vanligaste prefixen i tyska är "ver-", "ge-", "be-", "er-", "ent-", "auf-", "an-" och "zer-".

• "brauchen", att behöva - "verbrauchen", att konsumera
• "raten", att ge råd - "verraten", att förråda
• "fallen", att falla - "gefallen" att vara nöjd
• "hören", att höra - "gehören" att tillhöra
• "brennen", att brinna (intransitiv) - "verbrennen", att brinna (transitiv), "att brinna helt"
• "beginnen", att börja (ingen for utan prefix)

 

Löst sammansatta verb

Löst sammansatta verb består av en prefix (preposition) och ett verb, som sitter ihop i infinitiv.

• anschauen, er schaut an, (att se)
• anfangen, er fängt an (att börja)

 

Indikativ

Presens (Präsens)

ich	wohne
du	wohnst
er, es, sie	wohnt
wir	wohnen
ihr	wohnt
Sie, sie	wohnen

 

Futurum (Futur)

Futurum 1

ich	werde wohnen
du	wirst wohnen
er, es, sie	wird wohnen
wir	werden wohnen
ihr	werdet wohnen
Sie, sie	werden wohnen

• werden + infinitiv

 

Futurum 2

ich	werde gewohnt haben
du	wirst gewohnt haben
er, es, sie	wird gewohnt haben
wir	werden gewohnt haben
ihr	werdet gewohnt haben
Sie, sie	werden gewohnt haben

• werden + perfekt particip + haben

 

Imperfekt (Präteritum/Imperfekt) svaga verb

ich	wohnte
du	wohntest
er, es, sie	wohnte
wir	wohnten
ihr	wohntet
Sie, sie	wohnten

 

Perfekt (Perfekt)

ich	habe gewohnt
du	hast gewohnt
er, es, sie	hat gewohnt
wir	haben gewohnt
ihr	habt gewohnt
Sie, sie	haben gewohnt

• haben + perfekt particip

 

Pluskvamperfekt (Plusquamperfekt)

ich	hatte gewohnt
du	hattest gewohnt
er, es, sie	hatte gewohnt
wir	hatten gewohnt
ihr	hattet gewohnt
Sie, sie	hatten gewohnt

• haben (imperfekt) + perfekt particip

 

Konjunktiv

Presens (Konjunktiv I)

Presens konjunktiv bildas alltid, med undantag av verbet sein, av infinitivens stam och de ändelser som anges nedan:

ich	wohne
du	wohnest
er, es, sie	wohne
wir	wohnen
ihr	wohnet
Sie, sie	wohnen

 

Imperfekt (Konjunktiv II)

Denna form är identisk med imperfekt indikativ när det gäller svaga, regelbundna verb. I annat fall får verben, med imperfekt indikativ som utgångspunkt, omljud och ändelsen -e där så är möjligt.

ich	wäre
du	wär/e/st
er, es, sie	wäre
wir	wären
ihr	wär/e/t
Sie, sie	wären

 

Imperativ

(du)	Wohn
	Wohnen wir
(ihr)	Wohnt
	Wohnen Sie

 

Prepositioner

 

Ackusativ	...	Dativ	...	Genitiv	...	Ackusativ/Dativ	...
durch	genom	aus	av/från	während	under	an	på
für	för/till	außer	utan (med undantag)	trotz	trots	auf	på
gegen	mot	bei	på/bredvid	anstatt	istället för	hinter	bakom
ohne	utan	gegenüber	mittemot	wegen	på	in	i
um	på	mit	med			neben	bredvid
		nach	till/mot			über	över
entlang	längs (med)	seit	sedan			unter	under
bis	till/tills	von	av			vor	framför
wider	mot	zu	till			zwischen	mellan

 

För att komma ihåg prepositionerna som styr ackusativ kan man använda "Blinka lilla stjärna" melodin – Durch, für, gegen, ohne, um.

 

Prepositioner som styr dativ

aus	av/från/ur
außer	utan(med undantag)
bei	på/bredvid
binnen	inom
gegenüber	motsats till
mit	med
nach	till/mot
nächst	näst/alldeles nära
	tillika med/jämte
samt	jämte
seit	sedan
von	av
zu	till

 

Prepositioner som styr genitiv

Während, wegen, trotz, anstatt, anstelle, oberhalb, unterhalb, diesseits, jenseits, laut, längs, mangels. Denna grupp av prepositioner ökar fortfarande, framför allt i modern tysk sakprosa.

 

Prepositioner som styr både ackusativ och dativ

An	på/vid/
auf	på, ovanpå
hinter	bakom
in	Inne i/In/
neben	bredvid
über	över/ovanför
unter	under
vor	framför
zwischen	mellan/i mellan

 

RiA och BeDa

RiA och BeDa är ett sätt att komma ihåg när det är ackusativ och när det är dativ.

• RiA = Riktning + Ackusativ (När objektet är i rörelse. Till exempel: legen: Max legt das Buch auf den Tisch. Max lägger boken på bordet. )Man frågar: vart, varthän?
• BeDa = Befintlighet + Dativ (När objektet är konkret. Till exempel: liegen: Das Buch liegt auf dem Tisch. Boken ligger på bordet.)Man frågar: var?

Det här kommer till nytta i Prepositioner som styr både ackusativ och dativ. Med det här knepet avgör man när prepositionerna styr ackusativ eller dativ när satsen innehåller ett rumsadverbial.

I verb med prepositionsobjekt måste preposition och rätt kasus läras in vid varje verb eftersom prepositionen då inte längre anger något läge i rummet utan har den grammatiska uppgiften att knyta objektet till verbet. RiA- och BeDa-regeln kan inte tillämpas i dessa fall.