Italiensk Grammatik

Introduktion

 

Italienska är ett romanskt språk inom den indoeuropeiska språkgruppen och talas av ungefär 70 miljoner människor, varav de flesta i Italien. Den italienska som talas idag är till stora delar baserad på toskanska dialekter och kan sägas vara ett mellanting av dialekterna som talas i Italiens södra delar och de norra delarnas galloromanska dialekt. Den sedan länge etablerade toskanska språkstandarden har de senaste årtiondena börjat bli influerad av den typ av italienska som talas i Milano, Italiens ekonomiska nav.

Italienska är det officiella språket i Italien, i de schweiziska kantonerna Ticino och Graubünden och i San Marino. Det är även det andra officiella språket i Vatikanstaten samt på halvön Istrien (Slovenien, Kroatien) som hörde till Italien mellan världskrigen. Italienska talas också av stora invandrargrupper i ej italiensktalande delar av Schweiz, Tyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg, USA, Venezuela, Brasilien, Kanada, Argentina och Australien. 21% av Monacos befolkning talar italienska som modersmål. Språket är användbart även på Korsika på grund av dess likheter med korsikanskan. Italienska talas även i närliggande länder som Albanien och Malta. De flesta invånare i den albanska staden Shkodra är tvåspråkiga, med italienska som andra språk. Nämnas kan också att mindre italiensktalande grupper finns i de delar av Afrika som förr stått under italienskt styre, såsom Somalia, Libyen och Eritrea.

 

Artiklar

 

Definit artikel

Definit artikel, eller "bestämd artikel", är en artikel som återfinns framför substantiv i den så kallade definitiva formen (den bestämda formen). I italienskan förekommer sju olika sorters artiklar: fyra i singularis och tre i pluralis. De är il, la, lo, l' (den sistnämnda förekommer både i femininum och i maskulinum) i singularis och i, gli och le i pluralis. Av dessa artiklar är 5 maskulina och 3 feminina (l' finns i både femininum och maskulinum).

Det syns oftast på ordet vilken artikel som skall användas. Ord som slutar på -a i singular är oftast feminina och ord som slutar på -o i singular är oftast maskulina. Ord som slutar på -e kan vara både feminina och maskulina. Noterbart är till exempel att ordet mano (hand) är feminint och böjs la mano - le mani.

Den enda oregelbundna artikeln är dock gli framför ordet dio, som betyder Gud. "Il dio" (guden, singular) blir "gli dei" i plural.

Definita artiklar
	Singular	Plural	Användning
Maskulinum	il	i	framför konsonant
	lo	gli	framför z, gn, pn, ps, x, eller s + konsonant
	l'		framför vokal
Femininum	la	le	framför konsonanter (och i plural även före vokaler)
	l'		framför vokal

 

I tabellen ovan framgår hur man använder den bestämda artikeln i singular och plural och i tabellen nedan finns det konkreta exempel. Artikeln il blir alltså i i pluralis och lo och l' (som skrivs ihop med ordet, till exempel l'italiano, italienskan/italienaren) blir gli i pluralisformen.

Exempel
Italienska	Svenska
Singularis
Il ragazzo	Pojken
Lo spirito	Anden
L'italiano	Italienaren/Italienska
La ragazza	Flickan
L'ombra	Skuggan
Pluralis
I ragazzi	Pojkarna/Barnen
Gli spiriti	Andarna
Gli italiani	Italienarna
Le ragazze	Flickorna
Le ombre	Skuggorna

 

Indefinit artikel

Det finns fyra indefinita artiklar i det italienska språket, två maskulina och två feminina. De maskulina är un och uno, och de feminina är una och un'. Un används i normalfall i maskulinum, fast uno används istället framför z, gn, ps eller s + konsonant. Una används i normalfallet i femininum, men när substantivet börjar på en vokal används un' och sedan ordet direkt efter, till exempel un'arancia. Det finns inga oregelbundenheter av användandet av den indefinita artikeln.

Indefinit artikel
Maskulinum		Femininum
un	singular	una	singular, framför konsonant
uno	singular, framför z, gn, eller s + konsonant	un'	singular, framför vokal

 

Exempel
Italienska	Svenska
Maskulinum
Un uomo	En man
Un ragazzo	En pojke
Uno specchio	En spegel
Uno zio	En morbror/farbror
Femininum
Una ragazza	En flicka
Un'arancia	En apelsin

 

Är substantiven i plural kan man dock ej använda uno/un/una/un'. Då kan följande användas istället:

• qualche [substantiv i singular] (betyder "några", notera att substantivet alltid är i singular)
• alcuni/e [substantiv] (betyder "några")
• un paio di [substantiv] (betyder "ett par")
• [partitiv artikel] (se nedan ang. partitiva artiklar) [substantiv i antingen plural eller singular] (innebär en obestämd mängd av något)
• endast substantiv i plural (innebär en obestämd mängd av något)

Exempel
Svenska	Italienska
Qualche giorno	Några dagar/någon dag
Alcuni ragazzi	Några pojkar/barn
Alcune ragazze	Några flickor
Un paio di camicette	Ett par blusar
Degli uomini	Män (obestämd mängd)
Del vino	Vin (obestämd mängd)
Degli specchi	Speglar (obestämd mängd)
Dell'arancia	Apelsiner (obestämd mängd)
Mele	Äpplen (obestämd mängd)

 

Partitiv artikel

Partitiv artikel finns inte i det svenska språket, men kan sägas innebära ungefär "en obestämd mängd av". Frågar man till exempel om någon vill ha några tomater, så kan man använda den partitiva artikeln.

Till exempel:

• Vuoi dei pomodori? - Si, ne voglio tre. ("Vill du ha tomater? - Ja, jag vill ha tre .")

Den partitiva artikeln bildas i italienskan genom en sammandragning av di och den bestämda artikeln. De olika partitiva artiklar som finns är då:

• singular
  • Del (di + il)
  • Dello (di + lo)
  • Della (di + la)
  • Dell' (di + l')
• plural
  • Dei (di + i)
  • Degli (di + gli)
  • Delle (di + le)

Fler sammandragningar och hur de bildas finns längre ned.

 

Pronomen

 

Personliga pronomen

I nominativ finns det även en "Ni-form" som används när man pratar med personer man niar, vilket i Italien i stort sett innebär alla som är äldre och de som man inte känner. Man säger då "Lei" (alltid med stort L) till en person som man niar och "Loro" till flera personer som man niar.

Personliga pronomen
N.	P.	Nominativ		Ackusativ (obet.)		Dativ (obet.)
Sing.	1:a	io	jag	mi	mig	mi	mig
	2:a	tu	du	ti	dig	ti	dig
	3:e	lui	han	lo	honom	gli	honom
		lei	hon	la	henne	le	henne
		esso/essa	han/hon	lo/la	den/det
Plur.	1:a	noi	vi	ci	oss	ci	oss
	2:a	voi	ni	vi	er	vi	er
	3:e	loro	de	li	dem m.	loro (gli)	dem
				le	dem f.

 

Ex: Originalordning från prov

Ti aiuto con i compiti, se vuoi. Ti = Dig

Li amo moltissimo, questi due gattini. Li = Dem (m)                           

Bisogna subito chiamare il medico! lo chiami tuper favore? Lo = honom

Andiamo a prendere le verdure dopo? O le prendiamo subito? Le = dem (f)           

Guarda quella gonna! la voglio provare. den (f)                                  

Dove sono gli occhiali? Non li trovo più. Li = dem (m)

Vi leggo la lettera di Franco se volete. Vi = Er          

Mi passi lo zucchero? Mi = Mig                                           

La casa è troppo grande per una persona, La dovrei vendere. La = det (f) 

Sapete quando arrivano gli altri? No, non lo sappiamo. Lo = Det (m)        

 

Alla vokaler i ovanstående tabell uttalas kort.

*Siffran markerar vilken ordning. 1 = första person singular (mig), 6 = 3e person plural (de). Fler exempel kommer och tas bort. Ci = Vi (4) saknas

Mi passi lo zucchero? Mi = Mig (1)

Ti aiuto con i compiti, se vuoi. Ti = Dig (2)

Bisogna subito chiamare il medico! lo chiami tuper favore? Lo = honom (3)

Sapete quando arrivano gli altri? No, non lo sappiamo. Lo = Det (m)  (3)

Guarda quella gonna! La voglio provare. den (f)  (3)

La casa è troppo grande per una persona, La dovrei vendere. La = det (f) (3)

 

Vi leggo la lettera di Franco se volete. Vi = Er  (5)

Li amo moltissimo, questi due gattini. Li = Dem (m) (6)

Sapete quando arrivano gli altri? No, non lo sappiamo. Lo = Det (m) (6)

 

Demonstrativa pronomen

De två vanligaste demonstrativa pronomina är quello (den där) och questo (den här). Dessa böjs efter numerus och genus.

 

Questo

• Den här, den här

	Singular	Plural
Mask.	questo libro	questi libri/uomini
	quest'uomo
Fem.	questa casa	queste case/ere
	quest'era

 

Quello

• Den där, de där

	Singular	Plural
Mask.	quel libro	quei libri
	quello specchio	quegli specchi/orologi
	quell'orologio
Fem.	quella casa	quelle case/ansie
	quell'ansia

• Maskulina ord som börjar på z, s + konsonant, ps, y eller gn
  • quello specchio (den där spegeln, mask sing.)
  • quegli specchi (de där speglarna, mask plur.)

 

Relativa pronomen

De vanligaste relativa pronomina är che och cui. "Che" används som subjekt eller direkt objekt i bisatsen: "Chi è l'uomo che hai visto?" ("Vem är mannen som du såg?") eller "Quello è l'uomo che mi ha picchiato" ("Den där är mannen som slog mig"). "Cui" används när relativsatsen inleds av en preposition: "Chi è l'uomo con cui hai parlato?" (Vem är mannen som du talade med?). "Dov'è la ragazza di cui mi hai parlato?" ("Var är flickan som du berättade för mig om ?"). Prepositionen "a" kan ofta utelämnas: "È il collega (a) cui ho parlato di te" ("Det är kollegan för vilken jag har berättat om dig").

Det finns också en annan möjlighet, dock betydligt mer högtravande: il/la quale, i/le quali (som subjekt eller direkt objekt), eller med prepositioner del/della quale, dei/delle quali o.s.v. Es.: "Ecco il libro sul quale ho lavorato tutta la vita" ("Här är boken som jag har arbetat med hela mitt liv").

 

Possessiva pronomen

Person	Singular (m.)	Singular (f.)	Plural (m.)	Plural (f.)
1:a	mio	mia	miei	mie
2:a	tuo	tua	tuoi	tue
3:a	suo	sua	suoi	sue
1:a plural	nostro	nuostra	nostri	nostre
2:a plural	vostro	vostra	vostri	vostre
3:a plural	loro	loro	loro	loro

 

Observera att den maskulina eller feminina artikelns form bestäms av det närmast följande ordet: il mio studio (men: lo studio).

 

Substantiv

 

Substantiven är antingen maskulina eller feminina. De flesta känns enkelt igen på sista bokstaven: maskuliner slutar oftast på "o", femininer på "a". Ca 15 procent av den italienska ordskattens substantiv består av ord som slutar på "e" och dessa kan vara antingen eller. Vissa regler finns dock; slutar ordet på -zione/-sione (ofta svenska -tion: station - stazione) är ordet feminint.

Plural bildas genom att sista bokstaven förändras: -o blir till -i (ragazzo - ragazzi; pojke - pojkar), -a blir till -e (ragazza - ragazze; flicka - flickor) och -e blir till -i (voce - voci; röst - röster).

Vanliga oregelbundenheter är gamla lånord, oftast från grekiskan. Många ord därifrån har fått ändelsen "ma" (maskulin på grekiska) och "si": il tema, il problema, il sistema, l'analisi (fem), la crisi. Andra ord med ett genus som vid första anblicken kan verka underligt: la radio (från "radiofonia"), il cinema (från "cinematografo"), la moto (från "motocicletta").

Slutar substantivet på en betonad vokal (till exempel tassì - taxi, città - stad) eller på en konsonant (till exempel autobus - buss, tram - spårvagn) så böjs ordet inte i plural. Il tassì blir i tassì, l'autobus blir gli autobus och så vidare.

 

Adjektiv

 

Adjektivet böjs efter substantivets genus och numerus, alltså som maskulint/feminint och singular/plural. De italienska adjektiven slutar till uteslutande del på -a, -o och -e. När de slutar på -e är adjektivet bara numeruskänsligt (se incredibile i uppställningen nedan).

 

	Maskulinum	Femininum
Sing.	corto	corta
Plur.	corti	corte

	Maskulinum	Femininum
Sing.	incredibile
Plur.	incredibili

 

Un ragazzo bello - en vacker pojke

Una ragazza bella - en vacker flicka

Un cane bello - en vacker hund (eftersom cane är maskulint böjs även adjektivet maskulint)

 

Due ragazzi belli - två vackra pojkar

Due ragazze belle - två vackra flickor

Due cani belli - två vackra hundar

 

Un ragazzo incredibile - en otrolig pojke

Una ragazza incredibile - en otrolig flicka

Un cane incredibile - en otrolig hund

 

Due ragazzi incredibili - två otroliga pojkar

Due ragazze incredibili - två otroliga flickor

Due cani incredbilii - två otroliga hundar

 

När adjektiven inte slutar på vare sig -a, -o eller -e (som i exemplet nedan) böjs det aldrig:

Un ragazzo blu - en blå pojke

Una ragazza blu - en blå flicka

Un cane blu - en blå hund

Due ragazzi blu - två blåa pojkar

Due ragazze blu - två blåa flickor

Due cani blu - två blåa hundar

 

Komparation

Regelbunden komparation
Positiv	Komparativ	Superlativ
bello	più bello	il più bello	bellissimo
bella	più bella	la più bella	bellissima

 

Verb

 

Det italienska verbsystemet är mera komplext än det svenska. Italienska verb böjs efter grammatisk person, efter modus, efter tempus samt i diates. Italienska verb kan antingen vara oregelbundna eller regelbundna. I italienska finns det tre konjugationer. De allra flesta verb (75-80%) tillhör den första konjugationen, där infinitiven slutar på -are. I denna konjugationen är de allra flesta verben regelbundna (med några viktiga undantag som andare, dare och stare.) I den andra konjugationen där infinitiven slutar på -ere är de flesta verben oregelbundna. I den tredje konjugationen slutar verben på -ire. Denna sista konjugation innehåller såväl regelbundna som oregelbundna verb. En stor undergrupp i denna konjugationen är de så kallade "isc-verben", som skjuter in "isc" på 1:a, 2:a och 3:e person singular samt 3:e person plural. Det finns en regel för att se vad ett verb är, men som brukligt är finns det så klart undantag.

Vanliga -ire: servire, partire, mentire (tjäna, avresa, ljuga)

"isc-": fallire, finire, sparire (misslyckas, sluta, försvinna)

Om de två bokstäverna som står innan "ire" antingen är likadana konsonanter (fallire) eller en vokal och en konsonant (finire, sparire) är verbet till största sannolikhet ett "isc-verb".

 

Böjningsparadigmer

Mönsterverb: parlare (tala), credere (tro), servire (tjäna), capire (förstå - "isc-verb"):

 

Parlare

Infinitiv: parlare

Particip: parlato

Presens particip: parlante

Gerundivum: parlando

Indicativo:

	Presente	Imperfetto	Pass remoto	Futuro	Condizionale	Imperativo
jag	parlo	parlavo	parlai	parlerò	parlerei	-
du	parli	parlavi	parlasti	parlerai	parleresti	parla
han/hon/Ni	parla	parlava	parlò	parlerà	parlerebbe	parli
vi	parliamo	parlavamo	parlammo	parleremo	parleremmo	parliamo
ni	parlate	parlavate	parlaste	parlerete	parlereste	parlate
de/flera Ni	parlano	parlavano	parlarono	parleranno	parlerebbero	parlino

Congiuntivo:

	Presente	Imperfetto
jag	parli	parlassi
du	parli	parlassi
han/hon/Ni	parli	parlasse
vi	parliamo	parlassimo
ni	parliate	parlaste
de/flera Ni	parlino	parlassero

 

Credere

Infinitiv: credere

Particip: creduto

Presens particip: credente

Gerundivum: credendo

Indicativo:

	Presente	Imperfetto	Pass remoto	Futuro	Condizionale	Imperativo
jag	credo	credevo	credei/credetti	crederò	crederei	-
du	credi	credevi	credesti	crederai	crederesti	credi
han/hon/Ni	crede	credeva	credé/credette	crederà	crederebbe	creda
vi	crediamo	credevamo	credemmo	crederemo	crederemmo	crediamo
ni	credete	credevate	credeste	crederete	credereste	credete
de/flera Ni	credono	credevano	crederono/credettero	crederanno	crederebbero	credano

Congiuntivo:

	Presente	Imperfetto
jag	creda	credessi
du	creda	credessi
han/hon/Ni	creda	credesse
vi	crediamo	credessimo
ni	crediate	credeste
de/flera Ni	credano	credessero

 

Servire

Infinitiv: servire

Particip: servito

Presens particip: servente

Gerundivum: servendo

Indicativo:

	Presente	Imperfetto	Pass remoto	Futuro	Condizionale	Imperativo
jag	servo	servivo	servii	servirò	servirei	-
du	servi	servivi	servisti	servirai	serviresti	servi
han/hon/Ni	serve	serviva	servì	servirà	servirebbe	serva
vi	serviamo	servivamo	servimmo	serviremo	serviremmo	serviamo
ni	servite	servivate	serviste	servirete	servireste	servite
de/flera Ni	servono	servivano	servirono	serviranno	servirebbero	servano

Congiuntivo:

	Presente	Imperfetto
jag	serva	servissi
du	serva	servissi
han/hon/Ni	serva	servisse
vi	serviamo	servissimo
ni	serviate	serviste
de/flera Ni	servano	servissero

 

Capire

Infinitiv: capire

Particip: capito

Presens particip: capente

Gerundivum: capendo

Indicativo:

	Presente	Imperfetto	Pass remoto	Futuro	Condizionale	Imperativo
jag	capisco	capivo	capii	capirò	capirei	-
du	capisci	capivi	capisti	capirai	capiresti	capisci
han/hon/Ni	capisce	capiva	capì	capirà	capirebbe	capisca
vi	capiamo	capivamo	capimmo	capiremo	capiremmo	capiamo
ni	capite	capivate	capiste	capirete	capireste	capite
de/flera Ni	capiscono	capivano	capirono	capiranno	capirebbero	capiscano

Congiuntivo:

	Presente	Imperfetto
jag	capisca	capissi
du	capisca	capissi
han/hon/Ni	capisca	capisse
vi	capiamo	capissimo
ni	capiate	capiste
de/flera Ni	capiscano	capissero

 

Tempus och modus

Det finns fyra stycken finita modus i italienskan - indikativ, konjunktiv, imperativ och konditionalis.

I tillägg brukar man också räkna med tre infinita modus - infinitiv, gerundium och particip.

 

Indikativ

Presente

Presens. Används som i svenskan, utan nämnvärda undantag; "parlo svedese" (jag talar svenska).

Imperfetto

Imperfekt. Används om förfluten tid för att uttrycka upprepade handlingar eller handlingar som pågick när något annat inträffade dvs. bakgrundinformation; "andavo a piedi in città ogni giorno" (jag gick till stan till fots varje dag), "Era un giorno buio di febbraio..." (Det var en mörk februari-dag...)

Passato prossimo

Perfekt. Används om förfluten tid för att uttrycka enstaka händelser som kan kopplas till nuet, dvs oftast saker som skedde nyligen; "ieri sera ho parlato con Luigi" (igårkväll pratade jag med Luigi). Böjs med antingen avere (ha) eller essere (vara) som temporalt hjälpverb samt participet (parlato).

Passato remoto

Saknar direkt motsvarighet i svenskan, men är ett slags historiskt perfekt. Används om förfluten tid för att uttrycka enstaka händelser som inte kan kopplas till handling i nuet. I talspråket ersätts passato remoto mycket ofta av passato prossimo, i synnerhet är detta genomgående i hela Norra Italien och vanligt i en del andra regioner, med undantag av Toscana och Sicilien, där passato remoto är starkt; "Dante nacque nel 1265" (Dante föddes 1265).

Trapassato prossimo

Pluskvamperfekt. Används på samma sätt som i svenskan; "avevano già parlato quando sono venuto" (de hade redan talat när jag kom). Här går, precis som på svenska, "hade" (avevano) i imperfekt.

Trapassato remoto

Saknar motsvarighet i svenskan. Används bara i vissa bestämda sammanhang för att uttrycka "dåtid i dåtid", precis som trapassato prossimo. Tempus kräver att huvudverbet står i passato remoto, att bisatsen inleds med en konjunktion som dopo che, samt att det finns ett starkt orsakssamband mellan de två händelserna; "la bambina cominciò a piangere dopo che ebbe capito che la sua bambola era rotta" (flickan började att gråta efter att hon hade förstått att hennes docka gått sönder).

Futuro semplice

Futurum. Används som i svenskan, samt även för att uttrycka osäkerhet. "- Che ora è? - Saranno le undici." (- Vad är klockan? - Den är (kanske, omkring) elva.)

Futuro anteriore

Futurum exaktum. Används dels för att uttrycka något som redan har skett i framtiden "La settimana prossima, spero che correggerai le lettere che avrò scritto" (nästa veckan hoppas jag du ska rätta breven som jag har skrivit/kommer att ha skrivit). Breven är alltså inte skrivna vid tidspunkten för uttalandet. Futurum exaktum används också för att uttrycka osäkerhet eller förmodan "Mario non c'è, sarà uscito con Luigi" (Mario är inte inne han har säkert gått ut med Luigi)

 

Konjunktiv

Congiuntivo presente

Presens konjunktiv används i huvudsak i bisatser för att uttrycka talarens personliga inställning till en handling i nutid. Förekommer till exempel efter uttryck som uttrycker vilja, önskan, förbud, befallning etc. På en del områden så ersätts idag användningen av konjunktiv av indikativ i talspråket; "credo che lei finga/(finge) di essere innamorata" (jag tror att hon låtsas vara förälskad)

 

Congiuntivo imperfetto: Imperfekt konjunktiv. används i huvudsak i bisatser för att uttrycka talarens personliga inställning till en handling i dåtid. Förekommer till exempel efter uttryck som uttrycker vilja, önskan, förbud, befallning etc; "credevo che lei fingesse di essere innamorata" (jag trodde att hon låtsades vara förälskad). Används också i så kallade konditionala satsfogningar tillsammans med condizionale för att uttrycka "om ... vore ... så skulle ..."; "se fossi ricco andrei in Italia" (om jag vore rik så skulle jag åka till Italien).

 

Imperativ

Imperativo Används på samma sätt som i svenskan för att uttrycka en order, befallning etc.

 

Konditionalis

Konditionalis används i större utsträckning än i svenskan. Konditionalis finns i två former - en presensform och en förfluten form. Den förflutna formen bildas av konditionalisformen av hjälpverbet (essere/avere) + perfekt particip av huvudverbet.

Condizionale presente

används på tre olika sätt. Dels används den i artighetsfraser på samma sätt som på svenska "vorrei un caffè, per favore" (jag skulle vilja ha en kopp kaffe, tack), dels används den i konditionala satsfogningar för att uttrycka ett hypotetisk förhållande som fortfarande gäller "Se io fossi ricco, comprerei una macchina" (Om jag vore rik, så skulle jag köpa en bil), också i detta fallet används på svenska konditionals, dels använder man konditionalis för att uttrycka obekräftade rykten till exempel i nyhetssammanhang, dvs. motsvarande svenskans "det sägs att...", "han lär.." "Secondo l'agenzia di stampa, i terroristi sarebbero in possesso di armi da fuoco. (Enligt nyhetsbyrån så lär terroristerna bära skjutvapen)

Condizionale passato

har två stora användningsområden. Dels används den i konditionala satsfogningar för att uttrycka ett hypotetiskt förhållande som inte längre är gällande. "Se tu non avessi preso quell'appuntamento saremmo potuti andare a questa festa" (Om du inte hade bestämt möte så kunde vi ha gått/skulle vi kunnat gå på den festen), dels används den för att uttrycka framtid i förfluten tid "Ieri era tardissimo, ma sapevo che saresti venuto lo stesso" (Igår var klockan väldigt mycket, men jag visste att du skulle komma i alla fall)

 

Infinitivo

Infinitiv finns i två former - en presensform och en form i förfluten tid. Infintiv används i stort sett som i svenskan. Lägg dock märke till användningen av infinitiv som imperativ - "Non parlare, Luigi" (Prata inte Luigi) (nekande imperativ till personer som duas)

 

Gerundio

Gerundium finns i två former - en presensform och en form i förfluten tid. Gerundium används ofta tillsammans med verbet stare för att uttrycka något som pågick när något annat inträffade. "Stavo lavorando nel giardino quando arrivò/è arrivato" (Jag arbetade i trädgården när han kom) Gerundium förekommer också i temporala och kausala bisatser "vedendo l'arrivo di Luisa, uscì" (Då/eftersom han såg Luisa komma hem, så gick han ut)

 

Participio

Particip finns i två former - presens particip och perfekt particip. Participformerna används ofta som adjektiv och för att bilda sammansatta tempus, men kan också förekomma i satsförkortningar.

 

Adverb

 

De flesta italienska adjektiv kan omformas till adverb genom att ta den feminina formen av adjektivet och lägga till suffixet -mente.

 

adj. sereno, klar

serenamente, klart

 

Om adjektivet inte är genuskänsligt så lägger man bara till ändelsen efteråt.

Det finns också:

• En god del adjektiv som används som adverb, som till exempel adjektivet sodo i uttrycken lavorare sodo, dormire sodo (arbeta hårt, sova tungt).
• En mängd självständiga adverb som inte har bildats från adjektiv som exempelvis quasi, vicino, spesso, comunque

 

Prepositioner

 

• för, till per
• bredvid accanto
• framför avanti
• bland fra/tra
• före prima di
• mot contro
• över sopra
• under sotto
• med con
• utan senza
• genom attraverso
• efter dopo
• medan durante
• förutom eccetto, tranne
• mot verso (riktning)

Flera av prepositionerna kombineras ofta med a/di när de står framför pronomen. I tillägg till dessa enkla prepositioner finns det en mängd vanliga prepositionsuttryck som exempelvis al lato di (vid sidan av)

 

Sammandragningar

Visa prepositioner brukar sättas samman med den bestämda artikeln.

Sammandragningar av preposition och bestämd artikel
Preposition		il	lo	l'	la	i	gli	le
a	hos, till	al	allo	all'	alla	ai	agli	alle
da	från, av	dal	dallo	dall'	dalla	dai	dagli	dalle
di	av	del	dello	dell'	della	dei	degli	delle
in	i	nel	nello	nell'	nella	nei	negli	nelle
su	på	sul	sullo	sull'	sulla	sui	sugli	sulle
con	med	col	collo	coll'	colla	coi	cogli	colle

Exempel:

• col ragazzo (con + il) - coi ragazzi (con + i)
• Observera dock att sammandragningen med "con" inte är lika frekvent som de andra sammandragningarna. De andra prepositionerna förekommer i princip endast i sammandragen form med efterföljande artikel, medan "con" förekommer lika ofta med preposition och artikel är särskrivna. Än mer sällsynt är sammandragningar med prepositionen "per" och efterföljande artikel.

 

Syntax

 

Italienska är i grunden ett SVO-språk dvs. först kommer subjektet följt av ett predikat (ett verb) och till sist ett objekt.

La ragazza(s) canta(p) la canzone(ao)

Flickan sjunger sången.

 

Subjektpronomet sätts oftast bara ut i nödfall för att skilja flera personer eller saker åt.

 

Meningar med objekt

I många fall kan man då sätta ackusativobjektet före verbet.

[Lei] la(ao) canta(p) per lui(do)

Hon sjunger den för honom.

 

Man kan också sätta dativpronomet före verbet.

Gli(do) canta(p) la canzone(ao)

Hon sjunger sången för honom (eg. För honom hon sjunger sången)

 

Det är också möjligt att använda ett pronom bestående av två sammansatta pronom och sätta det framför verbet.

Gliela(do o. ao) canta(p)

Hon sjunger den för honom (eg. För honom den hon sjunger)

 

Ordbildning

 

Jämförda med de germanska språken bildar de romanska språken generellt sett inte lika ofta ord genom sammansättning. Det är mycket vanligare att bilda nya substantiv genom preposition, coltello da cucina (kökskniv). Det finns emellertid inslag av sammansatta substantiv i italienskan av typerna: verb + substantiv, som exempelvis apriscatola (konservöppnare) av verbet aprire (öppna) och substantivet scatola (burk) och stuzzicadenti (tandpetare) av verbet stuzzicare (reta) och substantivet denti (tänder); substantiv + substantiv, som exempelvis capolinea (slutstation) av capo (huvud) och linea (linje); preposition + substantiv, som exempelvis sottoveste (underkjol) av sotto (under) och veste (dräkt).

Däremot är det mycket vanligt att bilda sammansatta verb av typen preposition + verb, som sottovalutare (underskatta) av sotto (under) och valutare (värdera), soprassedere (avstå) av sopra (ovan) och sedere (sitta).

 

Assimilation

 

Italienskans assimilationsförmåga är ytterst tacksam.

Exempel på erkända assimilationsmönster, jämfört med olika språk:

Latin: us/um → o (discus - disco)

Latin: j+vok. → gi+vok. (iocum - gioco)

Latin: pl,bl,fl,cl,gl → pj,bj,fj,chi(kj),ghi(gj) (plenum - pieno, flamma - fiamma, clavem - chiave)

Latin: pt → tt (septem - sette)

Latin/engelska/svenska: kombinationen "kt" → "tt" (pactum/pact/pakt → patto)